Kathys resa med tarmcacer och att få en stomi 

Jag heter Kathy och kommer från Lisburn på Nordirland. För den som inte har så bra koll på Nordirland ligger det cirka 16 km utanför Belfast, som ni säkert känner till.

I slutet av 2019 diagnosticerades jag med tarmcancer i stadie 3 och tappade då fotfästet. Jag levde hälsosamt och var vältränad, och tänkte att jag förmodligen aldrig hade varit i bättre form under mitt 48-åriga liv. Jag spelade tennis så ofta jag kunde och löptränade fyra eller fem gånger i veckan. Jag var på gymmet så ofta jag kunde, så jag fattade ingenting när jag fick reda på att jag hade tarmcancer. Det var helt oväntat.

Alla mina vänner undrade hur jag hade kunnat få tarmcancer. Jag var ju så vältränad och levde hälsosamt. Det kan alltså drabba vem som helst. Därför brinner jag nu för att hjälpa andra människor att ta sig igenom sin tarmcancerbehandling och uppmuntra dem till att söka vård så tidigt som möjligt för att få en diagnos.

Jag opererades i april och maj 2020 och fick då min stomi. I juli påbörjade jag sedan min kemoterapibehandling när mina operationssår hade läkt ordentligt. Vid denna tidpunkt höll jag fortfarande på att vänja mig vid stomin. Det tar vanligtvis minst sex månader för en stomi att börja bete sig regelbundet. Jag hade inte fått någon ordning på min stomi när jag påbörjade kemoterapin och jag tror många tarmcancerpatienter börjar din behandling väldigt snart efter operationen, så man har oftast inte helt vant sig vid stomin då.

Man håller fortfarande på att försöka få koll på eventuella läckage och vad man kan äta och inte äta. Jag antar att det är så det ser ut och fungerar när man precis har fått en stomi. Men när kemoterapibehandlingen sen börjar, med alla biverkningar som den kan innebära, hamnar du i en annan värld där du kan behöva sköta stomin på ett helt nytt sätt.

När du genomgår kemoterapi kan varje dag se olika ut och det finns dagar när du mår skit och inte ens känner för att stiga upp ur sängen. Och det är okej. Det är okej att stanna kvar i sängen, titta på tv, sova eller göra vad som helst. Men nästa dag kan istället vara en riktigt bra dag och du kan ha energi och känna dig lite mer som dig själv igen. Det kan vara möjligt att gå ut och promenera, göra lite enklare träning och börja bygga upp dig själv. Kom ihåg att saker och ting förändras och går över, det gäller bara att försöka vara så positiv som möjligt.

Förhoppningsvis kan du få lite inspiration från människor som mig och andra som har tagit sig igenom den här resan. Jag har varit långt ner i mörkret men har tagit mig upp igen och ser nu livet på ett helt nytt sätt. Jag är tacksam för varje dag jag nu får.

Kathy